Värdegrund
VÅR TRO
Vår tro på Gud - Gud Fadern
Församlingens Gudstro är en tro på ”den ende, evige Guden, världens skapare och Herre: Fadern, Sonen och den helige Ande” (Lausannedeklarationen 1974).
Bibeln förutsätter att Gud finns och att han är himmelens och jordens Skapare (1 Mos 1:1).
Den kristna tron sätter människan i ett sammanhang och ger henne ett unikt värde genom att förklara henne som skapad till Guds avbild (1 Mos 1:27). De första kapitlen i Bibeln beskriver också hur människan genom den fria viljan Gud gett henne, gör uppror och vänder sig bort från Gud. Resten av Bibelns budskap kan beskrivas som frälsningshistoria, d.v.s. hur Gud genomför sin räddningsplan att föra människan tillbaka till gemenskap med sig (Joh 3:16).
Vår tro på Jesus – Gud Sonen
Jesus Kristus, som korsfäst, död och uppstånden, är den kristna trons centrum. Människan kan ana Guds existens genom skapelsen (Rom 1:20), samvetet (Rom 2:15) och en inre längtan (Pred 3:11). Men det är bara Jesus som kan förändra en människas relation till Gud (Rom 3:23-25). Det finns ingen annan väg till Gud (Joh 14:6). Jesus är unik genom att han var både människa och Guds Son när han vandrade på jorden. (Luk 1:31-35). På grund av att Jesus var den han var kunde hans offer sona vår synd, besegra ondskan och övervinna döden (2 Kor.5:21, Hebr.2:14-15). Det betyder inte att frälsningen är något som människan får del av automatiskt. Gud respekterar vår fria vilja. Evangelium är att Gud genom Jesus erbjuder frälsningen som en gåva till oss, men det är vi som måste ta emot gåvan (Ef 2:8, Rom 10:9). Vårt ställningstagande här i livet påverkar evigheten. Himmel eller helvete handlar om vår relation till Jesus (1 Joh 5:11-12). När Jesus fullgjort sitt uppdrag på jorden återvände han till himlen med löftet att han ska komma tillbaka. (Apg 1:11) Som församling längtar vi efter den dagen.
Vår tro på Helig Ande - Gud Anden
Det är den helige Ande som gör en människa andligt levande (Joh 3:6). För att bevara det andliga liv vi fått är vi beroende av den helige Ande, att han får utrymme i våra liv (Ef 5:18). Den helige Ande vill vara vår hjälpare, som stöder och vägleder oss och som formar våra liv (Joh 14:26, 16:13, Rom 8:26, Gal 5:22-23). Det gäller både för oss som enskilda kristna och som församling. Den helige Ande är också den som vill utrusta församlingen med sina gåvor till uppbyggelse av gemenskapen och rustning för tjänst (1 Kor 12:4-11).
VÅR SYN PÅ BIBELN
Församlingen betraktar hela Bibeln, både gamla och nya testamentet, som “Helig”, d.v.s. som Guds inspirerade ord. Bibeln gör själv anspråk på att vara gudomligt inspirerad (2 Tim 3:16). Det grekiska ordet för “inspirerad av Gud” är “theospnevstos”, d.v.s. Gud-andad. Detta klargör att Bibeln har sitt ursprung hos Gud och bär i sig Guds livgivande ande. Detta gör att bibelordet är levande och verksamt och att det äger en inneboende kraft (Jes 55:11, Hebr. 4:12).
Bibeln har också en klar mänsklig sida genom att dess böcker är nedskrivna av vanliga människor vars personlighet lyser igenom. Allt är gudomligt – men allt är på samma gång mänskligt. Det betyder att Guds ande använt författarnas ordförråd. Men det är inte ord som människor skrivit och som Gud sedan låtit sin levande ande göra levande. Ordet “inspirerad” betyder mycket mer. Det betyder att författarna stod under den helige Andes inflytande när de skrev. Gud vakade över skrivandet så att det som skrevs blev efter hans vilja (2 Petr 1:21). Gud står bakom hela bibelns innehåll.
Vårt studerande av Bibeln blir viktigt, beroende på övertygelsen om att det vi handskas med är Guds uppenbarelse till oss människor. Bibeln är den absoluta sanningen och den betraktas som enda rättesnöret för tron och dess tillämpningar i lära och liv (Joh 17:17).
Församlingen vill uppmuntra till personligt bibelläsande, samt till att ta del av den bibelundervisning som församlingen erbjuder. Det är viktigt att relevant undervisning finns för alla åldrar. Guds ord behövs i våra liv för att vi skall kunna växa i tron (Ef. 4:12).
VÅR SYN PÅ DOPET
I Nya Testamentet är det kristna dopet starkt kopplat med just tron och omvändelsen, som tydligt kommer fram bl.a. genom Jesu egna ord i missionsbefallningen (Matt.28:18-20). Dopet är, liksom evangeliet i sin helhet, ett erbjudande till alla människor. Dopet är också den synliga gräns som Gud sätter runt sin församling (Apg 2:41).
Det kristna dopet är på så sätt en lydnads- och bekännelsehandling, men det stannar inte vid detta. Dopet är också ett sakrament – en helig handling – som verkar vad den avbildar. En verkan som ingen människa fullt ut kan förstå eller omfatta.
Nya testamentets mest samlade undervisning om det kristna dopet finns i Romarbrevet (Rom 6:3-11). Paulus hänvisar här till Jesu död och uppståndelse. Bibelordet fokuserar på spänningen mellan det gamla/döda och det nya/återuppväckta. Dopet beskrivs som en begravning av den gamla människan (köttet/jaget) som vid uppstigandet lämnas kvar i dopgraven. Genom dopakten verklig- och synliggörs också uppståndelsen till ett nytt liv med Kristus.
Ytterligare Bibelord som talar om dopet: Apg 2:38-41, Kol 2:12, Gal 3:27, 1 Petr 3:21-22.